Vilmer har fortfarande en jävlig ögoninflammation, så nu har vi äntligen fått droppar utskrivet.
Fick salva igår men hur lätt är det? Inte ett endaste dugg lätt. Vår bvc-skötersta ska att det är lättare om man är två men hur ofta är vi två föräldrar hemma? Never!
Och det skulle dessutom göras fem gånger om dagen, FEM GÅNGER! Aaaa, kan man bli tokig för mindre!
Så nu ringde jag på direkten nu imorse och fick droppar istället, ska bara ge mig iväg och hämta dem!
Vilmer har dessutom haft feber i natt så jag har typ sovit.. noll.. Fast det är såklart mer synd om honom än mig. Vi kan vila under dagen! Det skumma är bara att han har inte feber nu och han har inte fått nåt febernedsättande, det va kanske bara på snabbvisit?!!

Igårkväll sprang jag flera gånger mellan vardasrum och sovrum, Vilmer ville inte somna. När han hade somnat i min famn och jag gick in och la han så vakna han efter fem minuter och va störtledsen, ville inte somna själv i sängen. Upp igen och börja om från början.. Så höll vi på säkert 5-6 gånger, men det va väl den här febern som spöka.
Men iallafall så började det ta lite på tålamodet när klockan närmade sig tio, jag hade varit själv med V hela dagen och sovit dåligt den natten och va bara allmänt slutkörd. Och mitt tålamod är TYVÄRR inte det bästa när man själv är trött och sliten, det är sorgligt, jag vet, men det kvittar hur mycket jag anstränger mig och tänker "rätt" så blir det inte bättre.
Det värsta va bara att när jag fick hämta honom i hans säng sista gången, vid halvelva, så springer där en STOOOOOR spindel på golvet, i lite halvmörker, så jag ser bara hur stor den är och att den sprang mot mig, men sen vet jag inte var den tog vägen. Jag zick-zacka mig fram där på golvet från sovrummet, ut till soffan, och bara vänta på att jag skulle trampa på den... också svor jag samtidigt för jag va så trött på allting! Det såg nog ganska roligt ut =)
Det va däremot inte så lätt att somna sen för den sprang ju in mot sovrummet........

Nu räcker det för idag!