Tänk att det finns hopp om människorna i stan!

Som respons på föregående inlägg har jag fått fem vettiga kommentarer, från fem vettiga personer!
Men det finaste av allt, som gjorde min dag alldeles underbar, är detta mail som jag fick på facebook;

"Läste i din blogg och har tänkt säg det länge men nu gör jag det. Du verkar va stabil, rak, glad och ha självkännedom och jag beundrar det. Du jobbar, e mamma och ändå e du alltid så förbaskat söt. Älskar att du inte tvivlar på dej själv, för varför skulle du?!
Att du skrev t mej när jag va gravid, att någon som inte ens kände mej tog sej tid att skriva de raderna, värmde i min kropp när jag tänkte på det under en lång tid och gör fortfarande. Hoppas jag kan återgälda det lite!
Kram"

Så otroligt fint! Tack!