Min lilla kille är helt otrolig idag.. Han bara busar och busar och busar =) Var jag än står, sitter eller ligger så kommer han och sträcker upp benet mot huvudet, också börjar han klättra =) han ska hela tiden klättra upp på mitt huvud och sätta sig, och hela tiden bara skrattar han!
Aaa, det är härligt!
Nu står han och läser en HM katalog upp och ner, pekar och pratar precis som "morsan, denna va ju fin" =)

Igårkväll va jag inte hemma från jobb förrän kvart i elva och jag stänger tio. Heeelt sinnes =)
Dem sista gångerna jag stängt har jag kännt mig helt förvirrad =) och typ kvarti tio kommit på att "nämen jag stänger ju snart, det är massa att göra" så blir jag bara stressad och yrar runder, vet inte var jag ska börja.. och samtidigt har jag kunder som gör allt mer förvirrat =)
Men igår kom Åberg typ vid tio-kvart över tio och snacka massa, han hade åldersnoja.. han tror han börjar få förslitningsskador i kroppen, han va helt deprimerad =) så han gick väl en kvart senare och då hade jag fortfarande massor att göra! Tur vi snart är två så man hjälps åt med själva stägningsprocessen =)

Idag blir det klockfixeri, och nåt annat som jag inte kommer på nu =) tänkte på det igår.
Fixa lite schema och maila facket, det är ju möte imorgon igen, nya förhandlingar =) min chef ser det som en tävling och han ska vinna till vilket pris som. Om han så måste säga upp alla och bara jobba själv dygnet runt, så ska han ta mig f vinna!! Jag försökte få honom att förstå att DET ÄR INGEN TÄVLING, det handlar om att chefer och personal ska komma fram till bästa möjliga lösning för alla, och samarbeta liksom. Nänä, här är det för tusan värre än slaget om Frankrike år 1726 =) Why? Är det det som är god arbetsmoral?
Jag hade nog fått ut mer av att jobba på facket känns det som =)
Nä imorgon är mötet, inte idag, SLÄPP DET!

Nu ska vi nog gå ut en liten morgonrunda!
Haj po!